Sjukdom och palliativ vård

Palliativ vård definieras enligt Världshälsoorganisationen (WHO) 2002 som ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och familjer som drabbats av problem som kan uppstå vid livshotande sjukdom. Den palliativa vården riktades inledningsvis främst mot cancerpatienter, men idag ska alla patienter som befinner sig i livets slutskede erbjudas palliativ vård, oavsett diagnos (SOU 2001:6).

De sista dagarna brukar kallas "livets absoluta slutskede". I livets slut börjar alla funktioner i kroppen släckas ned och kroppen förbereder sig på att dö. Det gör att den som är sjuk inte längre kan äta och dricka, sover allt mer och är till slut helt sängliggande och ofta medvetandesänkt.

Ålderdom, omsorg och palliativ vård

För den som inte har någon uttalad livshotande sjukdomsdiagnos kan vägen till döden vara mer av ett skeende med ett mer långdraget förlopp eller avbrytas av mer akuta tillstånd innan slutet på livet kommer.

Det sker väldigt många förändringar i kroppen de sista timmarna och dagarna av livet, och när en människa faktiskt dör. För dig som är med kan det vara skrämmande om du inte förstår dem. Mats Halldin, ST-Läkare Allmänmedicin och Med.dr har beskrivit denna sista stund i livet i en artikel för Netdoktor där han är medicinsk chef:

De vanligaste förändringarna är att den döende blir svagare. Så småningom kommer han eller hon inte längre att orka lyfta huvudet från kudden eller flytta sig runt i sängen. Han eller hon kommer att få minskad funktionsförmåga, och det kan uppstå sår och hudförändringar. Det är vanligt att matlusten går ner, och att den sjuke tappar vikt. En del får fläckar i huden, hjärtat fungerar inte längre som det ska, urinen kan bli mörk, den döende kan bli intorkad, vederbörande blir allt mer sömnig, och det är svårt att få honom eller henne att vakna.

Det blir också svårare att kommunicera med vederbörande. Den sjuke får kanske problem med att hitta de rätta orden, pratar i korta meningar eller ger försenade eller opassande svar. Kanske svarar han eller hon inte över huvud taget. Rastlöshet, meningslösa repeterande rörelser, stönanden, jämrande, onormal andning, grimaser, hosta, kväljningar och gurgling är också vanligt. Det är heller inte ovanligt att den döende tappar kontrollen över urin och avföring, och att vederbörande inte längre klarar att stänga ögonen.

Läs gärna mer om hur du och din förälder kan göra er allra sista tid i livet så bra som möjligt i artikeln av Mats Halldin på Netdoktor .

Sorgen efter din förälder

Det finns så enormt många sätt att känna och agera efter att en förälder dött. Ni har ett helt liv av en relation, som inte alltid är enkel, bakom er. För dig som vill veta mer om vad sorg är finns en enkel och tydlig text från 1177 här. Ta dina känslor på allvar och ge dig den tid du behöver. Och tveka inte att ta professionell hjälp när det blir för tungt. Sök på nätet efter sorg, bearbetning för att hitta det som passar just dig och din situation.