Om ni kommer överens
Barn som bor tillsammans med en förälder har rätt att umgås med den andre föräldern. Umgängesrätten har alltså barnets rättighet som utgångspunkt, och inte förälderns rätt att träffa sitt barn.
Text: Maria Eriksson, jurist Familjens Jurist
Oftast löser föräldrarna denna fråga gemensamt och kommer överens om när barnet ska vara hos den förälder som barnet inte bor hos stadigvarande, dvs umgängesföräldern.
Det är alltid att föredra att föräldrarna själva, som känner sitt barn, kan lägga egna dispyter åt sidan och lösa detta.
Vad som blir bäst för ett barn kan vara olika och styras av exempelvis bostadsort, var barnet går i skola, fritidsaktiviteter, kompisar och föräldrarnas sysselsättning.
För de flesta är det bra att ha ett löpande umgänge under “terminerna” och sedan särreglera lov- och storhelger. Tänk då på att barnet även behöver få kunna ha sammanhängande lov och storhelgtider med den förälder som barnet bor tillsammans med.
Det löpande umgänget planeras bäst på ett sätt så att det känns naturligt för barnet när det är dags att byta och se till, om det är praktiskt möjligt, att umgänge sker såväl under helg som vardag och allra helst att det startar samma veckodag jämt.
Om föräldrarna inte kan komma överens kan föräldrarna söka hjälp hos familjerätten för att träffa ett avtal eller begära att tingsrätten beslutar hur barnet ska umgås med umgängesföräldern.
Ett sådant beslut kan gälla både tillfälligt under den tid som det pågår ett mål i domstol eller gälla slutligt utan att ett mål i domstol ens inletts. Oberoende av om det är ett avtal som träffats och sedan godkänts av Familjerätten eller om det finns en dom, gäller båda tills vidare.
