Sverige var delaktiga i utarbetandet av konventionen och var också en av de första att ratificera konventionen 1990. Det skedde en kraftsamling under 70- och 80-talet kring barnets rättigheter på ett globalt plan som är unikt - och som kanske inte skulle vara möjlig att åstadkomma i dag.

Konventionen ställer krav på barnets rättigheter och autonomi. Detta var då en helt unik förändring i synen på barn och relationen till de vuxnas rättigheter och bestämmanderätt. 

Vad är barnkonventionen?

Barnkonventionen eller FN:s konvention om barnets rättigheter är den av FN:s konventioner som antagits av flest länder och på kortast tid. 197 konventionsstater har förbundit sig att följa konventionen. Arbetet med konventionen började under 1979 och konventionen antogs tio år seanre av FN. I Sverige antogs den redan året därpå - 1990.  Från och med år 2020 gäller den också som svensk lag i Sverige och kan tillämpas direkt i domstol.

Konventionen är ett av de viktigaste internationella dokumenten om mänskliga rättigheter och ger barn omfattande rättigheter. Den täcker alla typer av rättigheter; ekonomiska, sociala, kulturella, politiska och medborgerliga.

Barnkonventionen ska tolkas som en helhet där alla 54 artiklar samspelar med varandra.

Barnkonventionens fyra hörnstenar

Konventionen har fyra särskilt viktiga principer (hörnstenar) som präglar grundsynen. Dessa artiklar är:

• Rätten till liv (artikel 6)
• Alla barns lika värde och lika rättigheter (artikel 2)
• Principen om barnets bästa (artikel 3)
• Principen om barnets deltagande i beslut som rör barnet (artikel 12)

På ett internationellt plan är det FN:s barnrättskommitté som övervakar hur barnkonventionen används i de olika länderna. Medlemsstaterna lämnar en statusrapport för granskning av kommittén rapport först två år efter att landet tillträtt konventionen -  sedan vart femte år. Hos Barnombudsmannen kan du läsa mer om dessa raporter.

Barnombudsmannen bevakar hur konventionen följs

I Sverige är det myndigheten Barnombudsmannen som har uppdraget att företräda barns och ungas rättigheter och intressen utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Barnombudsmannen bevakar hur barnkonventionen efterlevs i samhället och driver på genomförandet i kommuner, landsting, regioner och myndigheter.

Det finns också ett stort antal barnrättsorganisationer som arbetar för att stärka barns rättigheter, exempelvis Rädda barnen, Unicef och UNHCR.

I befintlig lagstiftning: ökat fokus på barnrättsfrågor

Här i Sverige valdes länge metoden att arbeta in konventionens bestämmelser i den redan befintliga lagstiftningen. Det är också tydligt att konventionen under sin tid som ratificerat rättsdokument har bidragit till ett ökat fokus på barnrättsfrågor. Främst i lagstiftningssammanhang och med metodutveckling inom kommuner och landsting/regioner.

Redan inför att konventionen skulle antas av Sverige 1991 genomfördes ett omfattande statligt utredningsarbete - då myndigheten Barnombudsmannen bildades. Under de följande årtiondena har det därefter successivt skett lagstiftningsarbete i olika delar av den nationella lagstiftningen.

Barnrättskommittén har dock varit tydlig i sin rekommendation till Sverige att ta nästa steg - och göra konventionen till svensk lag.

I form av lag: förtydligande av barnets rättigheter

I juni 2018 röstades frågan om konventionen som lag igenom i riksdagen. Detta motiverades främst med att en sådan förändring skulle innebära ett förtydligande av att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen. Med andra ord - att barnets rättigheter enligt konventionen i sin helhet - ska beaktas vid avvägningar eller bedömningar som görs i beslutsprocesser i mål och ärenden.

Kritik mot barnkonventionen som svensk lag

Att anta barnkonventionen som svensk lag har varit en kontroversiell fråga. Det som ifrågasattes var huruvida en inkorporering var en klok åtgärd med hänsyn till dess allmänt hållna formuleringar och bristen på förarbeten. Men även för det faktum att vissa rättigheter redan fanns inskrivna i många lagar som rör barn.

Det bör dock understrykas att lagstiftaren tänker sig fortsatt transformering av konventionen i svensk lag. Även efter att den blivit lag och det har skett en grundlig översyn av den svenska lagstiftningen i Barnkonventionsutredningen.

Hur kan barnkonventionen påverka domstolsbeslut?

Målet för att göra konventionen till lag är att den också ska kunna användas på ett tydligare sätt i domstolarna. Något som är relativt ovanligt i dag. 2013 använde sig Högsta domstolen av Europakonventionen i kombination med barnkonventionen - för att ändra tingsrättens och hovrättens avgörande rörande utmätning av fast i egendom som skulle drabba två barns boende.^[1]

Det tog alltså närmare 25 år efter att konventionen började gälla för Sveriges del - till att vår högsta instans använde den till att fälla ett avgörande.

Vad har hänt i våra grannländer?

Ser man till våra grannländer kommer detta att ändras nu. Sedan Norge inkorporerade konventionen 2003 har Høyesteret allt oftare kommit att åberopa den i sina argumentationer. Motsvarande utveckling kan även ses i Finland och Island - där konventionen också är nationell lag.

Rättsprocesser rörande barn står inför nya utmaningar

De inblandade i en rättsprocess rörande barn kommer nu att ställas inför nya utmaningar då konventionen inte har de förarbeten med vägledning på det sätt som vi är vana med. I andra länder kan man istället se en ökad användning av de allmänna kommentarer som FN:s barnrättskommitté gjort om de olika artiklarna

Om beslutet att göra barnkonventionen till lag kommer att kröna de senaste fyrtio årens arbete för barnets rättigheter återstår nu att se. Det kommer att krävas nytänkande och öppenhet från alla inblandade - inte minst från de jurister och advokater som uppträder som ombud - och från domstolens sida.

När blir ett barn juridiskt vuxen?

• Barn blir myndiga vid 18 års ålder - vilket stämmer överens med definitionen av barn i barnkonventionen. Innan dess bestämmer föräldrar, vårdnadshavare och förmyndare.
• Som vårdnadshavare har föräldrarna hand om barnets personliga frågor - såsom omsorg, tillsyn, hälso-och sjukvård, skolgång och arbete. Förmyndare innebär ett ansvar för ekonomiska frågor.
• I takt med att barnet blir äldre ska föräldrarna ge barnet allt mer inflytande över frågor i vardagslivet - detta står i lagen: (Föräldrabalken 6:11).   

Det finns också några åldersgränser i lagen då barn ges egen rätt i personliga och ekonomiska frågor. Här är några viktiga åldersgränser i familjerättsliga frågor:

12 år: Barnet ska ge samtycke för en adoption eller ett namnbyte

13 år: Ett barn får ta enklare jobb

15 år: Ett barn kan vara testamentsvittne åt en person som vill skriva om sitt arv.

16 år: Ett barn får ta ett normalt och ofarligt jobb och bestämmer själv över intjänad lön. Dom får starta eget företag - samt skriva testamente om vem som ska ärva det som har köpts in av egen lön.

^[1]  Ö 2656-13. Beslut i Högsta domstolen 27 december 2013.

Har du frågor om barnets rättigheter och vad det innebär att barnkonventionen från och med 2020 gäller som svensk lag och kan tillämpas i domstol? Kontakta Familjens Jurist för att boka en tid.